Jag har varit borta några dagar och haft det så bra och känner att jag har fått ut mycket av kursen på Englagård.

Englagård ligger utanför Askersund och har prisvänliga och trevliga kurser. En underbar miljö, jättegod vegetarisk mat och bra boende. Jag har varit där tidigare och gått healingkurser och har varit lika nöjd var gång och mått så gott.

Den här gången var det Per Trollsveden som hade kurs  i bl. tidigare liv. Det har varit mycket givande på många sätt. Per är en mycket speciell person med mycket energi och humor och ett mycket varmt hjärta. Jag har skrattat och lärt mig mycket och känner mig nöjdare med mig själv och det tackar jag för.

Har även träffat så många goa vänner som jag hoppas att jag får en fortsatt kontakt med.  Nu är det  snart dags för hälsomässa i Skövde och då kommer Per Trollsveden att vara med där och jag ser framemot detta.

Nu önskar jag alla en riktigt varm och go Påsk.

 Här är åter en bild som jag tog på skogspromenaden den dagen då min syster ringde och talade om att våran pappa var mycket dålig. Nu har vi haft begravning och den var mycket fin på alla sätt.

Vi hade en underbar präst som berättade det vi sagt till honom på ett så fint sätt. När vi var i kyrkan och träffade prästen så kom det upp många glada minnen i livet av våran Pappa. Prästen skrev inte ner någonting av det vi sa utan satt och var helt närvarande och lyssnade på oss syskon. Jag funderade mycket på om han skulle komma ihåg allt vi sagt. Han skulle skriva ner vad vi sagt senare fick vi veta.

På begravningsgudstjänsten talade han på ett så fint sätt så vi blev mycket rörda. Han nämde platser vid namn och det mesta som vi berättat kom med.

Prästen var med vid träffen efteråt och jag kunde inte låta bli att fråga hur han kunde komma ihåg allt  utan att skriva ettt enda ord. Men så gjorde han alltid och det funkade. Det är svårt att fatta för en som knappt kommer ihåg något från den ena minuten till den andra.

Vi tackade honom med hela vårt hjärta för att han hjälpt till med att ge ett sådant fint minne av våran Pappa och att vi kan minnas begravningen på ett fint sätt. Nu går vardagen vidare och man får hämta sig efter allt det här som hänt. Sorg måste få ta sin tid och man blir lite dämpad.

Jag är så lyckligt lottad för att jag har något fantastiskt att se fram emot. JAG SKA BLI MORMOR i slutet av agusti.

Jag tackar än en gång alla goa bloggvänner som har gett mig så mycket fina goa kramar under den här tiden.

   Det är så skönt på morgonen när jag tittar ut genom fönstret och ser att det är ljust. Ljuset genom fönstret gör att allt känns lättare och jag känner mig gladare.

Det har varit en jobbig tid nu ett tag med sorgen efter min Pappa. Att sörja kan man göra på många sätt, mitt har varit att städa. Jag har skurat altaner och putsat fönster och använt kroppen ordentligt, jag har bara drivit på, har inte kunnat sluta.

Jag har tänkt flera gånger att jag skulle blogga, men det har bara motat och jag har spelat kungen på datorn istället för att få  alla tankar som dyker upp att skingra sig.

Ett stort tack vill jag ge till er mina kära bloggvänner för alla goa kramar ni har gett mig, det värmer så mycket. jag vill så gärna titta in hos er men orken har inte räckt till, men ni finns i mina tankar.

Nu känner jag att kroppen är trött efter allt skurande och jag börjar att koppla av och ska försöka ta detr lite lugnare. Det är begravning om några dagar och det är lite att pyssla med, men det mesta är under kontroll.

Tack än en gång alla kära bloggvänner för er omtanke, den har stärkt mig.

  Förr en vecka sedan var jag ute och promenerade och fotade lite naturbilder. Då ringer min telefon och min syster talar om att min Pappa var mycket dålig. Jag skyndar mig hem för att kunna åka till honom så fort som möjligt.

När jag kommer fram är han vid medvetande men mycket dålig.

Jag och mina syskon satt hos honom hela tiden och ibland pratade han med oss. Han klagade inte över något utan låg där stilla och höll hos i handen.

I Tisdags eftermiddag lämnade han oss lugnt och stilla för alltid.

Vi känner en stor sorg och saknad efter honom, men samtidigt tacksamma att vi fick vara med honom till slutet.

Att spela Kungen är för mig väldigt lugnande. Jag måste koncentrera mig på vad jag gör och inga andra tankar kommer in. Den här lasten har jag haft i många år och jag har spelat en liten stund varje dag.

Jag började från spel nr: 1 och jag fortsatte inte med nästa spel förän jag hade klarat det jag höll på med, jag kunde hålla på länge ibland men för det mesta så klarade jag spelet.

Men i början var det några spel som var helt hopplösa, hur jag än försökte så gick de inte ut, jag var tvungen att lämna dom så att jag kom vidare.

Häromveckan fick jag för mig att jag skulle börja från början igen och klara min utmaningen. Jag hade slarvat med att skriva upp var jag var så det blev ingen ordning på det hela.

Jag körde igång och allt gick bra tills jag kom till spel Nr:285, där satt jag fast. Men med envist tålamod har jag suttit en liten stund hela veckan och försökt på alla tänkvärda sätt för att spelet skulle gå ut. Jag var nära att ge upp, det kändes som jag hade gjort allt som fanns att göra.

Men idag medans potatisen kokade satte jag mig än en gång framför datorn till ett nytt envist försök. Helt plötsligt ramlade alla kort på plats och jag hade klarat det jag hade föresatt mig. Så glad och lycklig jag blev med facit i hand var det inte så svårt.

När jag låg och vilade efter maten så tänkte jag till....Det är så här det är i livet. Det känns tungt och helt omöjligt ibland och man vill ge upp. Men så kommer det fram en inre styrka som gör att vi går vidare och klarar av det som vi inte trodde var möjligt. Med envist tålamod trampar vi på framåt till en inre frid med oss själva och livet har blivit lite lättare. Jag gav mig själv en chans att lösa det jag inte hade klarat tidigiare, men nu kunde jag.

Det kanske är en liten konstig jämnförelse men för mig känns det så.

När jag satte på tv:n nu på morgonen fick jag se en glädjestrålande Prins Daniel som stod och mätte med armarna. Ljudet var avstängt så jag hörde inte den fantastiska glädjefyllda nyheten att en liten Prinsessa är född.

Men Prins Daniels glädjefyllda utryck fick mina glädjetårar att rinna och bli glad för deras skull. Det är så underbart att få se äkta glädje direkt från hjärtat.

Tack snälla Prins Daniel för att du delar med dig och visar att det är tillåtet att visa äkta kärlek från hjärtat.

Ett stort grattis till Prins Daniel och Kronprinsessan Viktoria till deras lilla kärleksbarn.

  Det här är ett vykort som jag köpt och ramat in och har på väggen i mitt healingrum.

Att jag  håller på med healing har jag tidigare bloggat om, men många har bett mig att skriva mera om ämnet.

Healing är för mig en kärlekshandling som alla kan ge, som vi mår bra av.

Jag har hört så mycket att man inte ska ge healing till de som inte vet om det. En kurs jag gick sa ledaren att han hade varit sjuk i flera dagar på grund av detta.

Jag har mycket svårt att tro på att man blir straffad, jag tror inte att det funkar så. Min tro är att" allt man gör med äkta kärlek" är ok.

Om jag ser eller hör att någon mår dåligt så skickar jag i väg healing på distans. Jag tänker kärlek eller lugn. 

Det är så många som jag skickat till och många jag bett till änglarna om att de ska få hjälp.

Vi kan alla skicka ljus och kärlekstankar till våra vänner och vår natur. Vi är ju här på jorden av någon anledning och för mig känns det helt rätt att ge healing och det gör jag dagligen. Jag skickar kärlek och ljus varje dag till till anhöriga och vänner och mig själv.

Det är viktigt att be Andevärlden om skydd, eller om det är något annat jag önskar mig. Idag önskar jag mig en riktigt bra och kärleksfull dag till mig och alla som jag möter idag.

När jag ger healing och går in och balanserar och känner in vill jag gärna att den jag healar är med på det eller någon nära anhörig, det är ju alltid intresant att höra om den jag healar har känt något.. Då känner jag in och jobbar med det jag får till mig, antingen här hemma eller på distans.

Distanshealing funkar jättebra och kan vara bra när det är långa avstånd.

Det kan vara en skön avkoppling att lägga sig i mitt healingrum och till avslappnade musik och få healing, det blir ofta en skön härlig stund.

Jag kommer att fortsätta och skriva med om healing, men nu är det frigörande dans på gång.

  Igår fick jag ett ricktigt ryck, jag fick för mig att jag skulle baka Napolionbakelser. Jag gjorde smördegen själv precis som jag gjorde förr i tiden.

Första gången var jag nog bara 14 år när jag bakade bakelserna och jag kommer ihåg att de blev goda.

Den här gången hade vi nog iete brottom med fikat så kakan fick inte kallna tillräckligt så det blev lite kladdigt.

Men mina gäster var nöjda och jag uppmanade dom "att äta med andakt" för det är inte säkert att jag bakar Napolionbakelser en gång till.

Det finns ju färdig deg att köpa men det är alltid kul med utmaningar.

Jag gjorde en vaniljkräm och blandade med vispgrädde och bredde på understa lagret efter det blev det äpplemos,  jordgubbssylt och glasyr ovanpå.