Vi har varit på semester i Malmö. Vi bodde nära den här bygggnaden Turning Torso. Det gick ganska bra för oss att hitta till hotellet, vi är ju inte vana att köra i storstäder, men det gick över förväntan bra, helt plötstligt var vi i Västra hamnen och hittade vårat hotell.

Jag gick in  på hotellet för att checka in och de förklarade en massa konstiga saker för mig, jag försökte hänga med så gott jag kunde. Vi fick parkering i garaget och jag fick tre biljetter och en nyckelbricka till rummet. Jag försökte förklara så gott jag kunde för min Sambo vad dom hade sagt.

Vi åkte bort till garageingången och min Sambo stoppade ner kortet i apparaten.

Det hände ingenting han fortsatte men det funkade inte. Vi åkte ner till garaget men inget hände porten förblev stängd.

Sambon tryckte på en knapp och fick kontakt men hon fattade inte vad han menade, hon hade väl aldrig varit ute för detta förut. Jag gick fram och försökte förklara jag med, och sa att vi hade åkt så långt och var så trötta.

Då öppnade hon porten och vi var inne i garaget. Sen skulle vi ut ur garaget vi hittade en dörr som var låst. Vi tryckte åter på en knapp och fick kontakt och dörren öppnade sig.

Vi var inne i hissen och den stod bara still då tog jag kortet och stoppade i och hissen rörde sig uppåt. Vi tog oss in i rummet då funkade inte ljuset. Då tog min Sambo och stoppade i kortet på ett ställe vid dörren, då funkade ljuset.

Vi var trötta kände oss som två riktiga lantisar som aldrig varit ute i världen.

Jag ringde min dotter och beklagade mig hon sa att "så här är det Mamma".

Innan jag åkte iväg hade jag bett Andevärlden om en bra resa och att rummet skulle ligga nära hissen, allt blev så. Men jag missade att be om hjälp med alla korten. Numera svarar min dotter i telefonen när jag ringer "Mamma du har inte stoppat i kortet". ha.. ha...

Det är inte slut med det här när vi dagen efter skulle ut ur garaget kom vi inte ut, men turen var med oss det fanns hjälp i garaget, tjejen i receptionen var där.

Hon fick hjälpa oss ut, hon tröstade oss med att det var ett helt nytt hotell och att det inte var bara vi som hade problem.

Nu har vi lärt oss allt om deras kort vi klarade oss att ta oss ut ur garaget upp till rummet utan hjälp.

Vi känner oss så duktiga nu, de sista dagarna klarde vi allt galant och har fått ett stort självförtoende. Nu är vi nog mogna att besöka fler platser.

Hur svårt kan det va?

Jag känner mig så ledsen och förtvivlad för allt det fruktansvärda som har drabbat Norge.

Vi var i Malmö när det hände, jag förstod inte från början hur många som fick släppa livet till. Jag känner en sådan stor sorg inom mig över att något så hemskt kan hända.

Jag skickar kärlek hela tiden till detta drabbade land och hoppas att alla gör likadant.

Jag hittar inte mera ord att skriva.

Kramar till alla!