Det är en härlig tid nu med så mycket goda grönsaker och bär. Jag har 3 st blåbärsbuskar, men det är bara en som det finns blåbär på och det mycket rikligt.

Jag går ut varje morgon och plockar och äter dom med youghurt till frukost.

Jag bara njuter så gott är det.

Solvarma tomater är gott men nu regnar det bara så det får gå bra ändå. Det börjar redan att ta slut på tomaterna, de har varit tidiga i år.

 Nu blommar floxen så fint, jag har fyra olika färger. Jag tycker mycket om flox de ser så vackra och stolta ut.

  kryddtagetesen kantar min rabatt med myntor (den visar jag inte den liknar en urskog men den ger mig te varje morgon).

Nu är det dags att ta frö av tagetes men det är inte så lätt när det regnar så mycket. Vi får hoppas att det det blir en fin och frostfri höst.

    När jag hade besök utav en vänninna häromdagen så tittade hon på den här blomman och menade att hon aldrig har sett denna växt tidigare. Jag vet inte vad den heter eller om den är ovanlig.  

Den har alltid funnits i mitt föräldrahem och jag tyckte att det liknade fågelungar i sitt bo när jag var barn.  Det ploppar upp många skott så jag har satt nya blommor hela tiden. 

Det vore kul om någon känner till den här växten och skriver en kommentar.

Jag väntar med spänning.  

    I veckan var jag på besök på Arvidstorp som är ett hästdrivet ekologiskt småbruk. Gården drivs av Amishfolket som vill bevara kunskaper om gamla metoder att sköta ett jordbruk på.

Det fanns en handelsbod på gården så jag passade på att köpa ekologiskt mjöl.

De hade försökt att rädda de här gamla askarna genom att kapa av grenar, men de var inte säkra på att de hade lyckas.

lever man på gammaldags vis så är det så klart utedass som gäller.

Amishfolket har en bil som de hade köpt från staterna, den går på hästkrafter.

De spänner för en travhäst och så bär det iväg in till stan för att handla. Hästen och vagnen parkeras utanför affären, inget konstigt med det.

Innanför dörren med hjärtat serverades det en underbar god fika. Jag åt en fransk chokladtårta, den bara smälte i munnen. Jag beställde ett jättegott örtte som var ekologiskt och var himmelskt gott precis som namnet.

Jag och mitt sällskap var mycket nöjda med eftermiddagen, den blev lite annrlunda men mycket intressant.

I söndags var jag och två goda vänner på gudstjänst i Höghults missionshus. Det kom mycket folk som hade anknytning till bygden, och det blev en trevlig eftermiddag.

Det var en mycket givande predikan som handlade mycket om bl. självkänsa.

Jag fastnade för en text som är skriven av Ingemar Olsson den börjar så här:

DU VET ATT DU ÄR VÄRDEFULL. ATT DU ÄR VIKTIG HÄR OCH NU. ATT DU ÄR ÄLSKAD FÖR DIN EGEN SKULL.

De orden vill jag ge till alla som tittar in här.

Pluskören från Kasrlsborg spelade och sjöng, och det gjorde dom mycket bra.

De sjöng bl. en sång som handlade om att du ska "SPELA PÅ DINA EGNA STRÄNGAR".

Vi fick en bra förklaring genom körledaren på de orden.

"Att vi ska vara som vi är och inte tro att andra är bättre, Inte försöka efterlikna andra".

"Jag är stolt för den jag är" och det vill jag också dela med mig.

Varje dag lär vi oss något nytt i livets skola och det här gick rakt in i mitt hjärta.

Goa kramar till er!

När vi åkte hem efter att ha varit på semester i Malmö bestämde vi oss för att åka småvägar hem. När vi kommit en liten bit fick jag syn på den här Indianen  vid sidan av vägen. Som tur var, var det jag som körde som vet var bromspedalen sitter.

Vi gick ur bilen för att titta på de andra konstverken som fanns där. Det kom en man ut ur byggnaden som vi började att prata med. Han berättade så mycket för oss. Vi fick en oförglömmlig timme med honom.

Han var konstnär och uppfinnare och det här var hans hem där han bodde med alla sina modeller.

De här uppfinningarna stog utanför. Allt som fanns där hade sin egen lilla historia.

Jag tyckte verkligen om den här mannen som ägnade sitt liv åt alt detta. Han levde mina sina uppfinningar varje dag och hade så mycket spännande att berätta. Efter en stund bjöd han in hos och vi fick komma in i ett jätterum där det fanns allt tågbanor, bilar, flygplan, Indianer och mycket annat. Allt fungerade allt var perfekt jag har aldrig sett något liknande.

Han hade till och med byggt en egen loge där gick han på teater. Det fanns en tv och flera videofimer med operamusik. Vilken underbar fantasi att unna sig detta.

Det här blev jag mycket imponerad av. Tyvär har jag så dåligt minne så jag kommer inte ihåg allt han berättade men jag tror att det här är Indianernas livscirkel. Där de ber och tackar de olika väderstrecken varje dag. Konstnären hade sådana otroliga kunskaper om så mycket. Han hade rest mycket i sin ungdom. Jag är så tacksam att vi fick träffa honom och fick lyssna på honom och att han var så snäll och visade oss allt detta.

Jag hoppas innerligt att jag får vägarna förbi igen och få höra mera om historien bakom hans livsverk.

  De här Indianerna hade en så sorglig historia bakom sig. Jag förstår inte allt men jag vet att allting som fanns här var i detalj gjort och allt hade en förklaring.

Den här konstnären kommer vi nog att få höra talas om mycket och då kommer jag att vara mycket stolt av att jag har fått träffa honom.

  På söndag 14/8 kl 14.00 är det sommarmöte med jubileum i Höghults Lilla missionshus. Pluskören från Karlsborg uppträder.

En gång om året så öppnar de det här lilla missionshuset som ligger långt ut i skogen. Då är det gudstjäst här och sång och musik.

Jag har varit där flera gånger och som barn var jag där med mina föräldrar. Den här platsen väcker nog många fina minnen till dom som har växt upp i Höghult.

Jag ser framemot söndagen då jag packar fikakorg och styr mot höghult.

  Efter att jag bloggat om Höghults missionshus i maj, ringde en dam från Höghult till mig. Hon berättade att denna tavla var i så dåligt skick efter alla år, men de hade lämnat in den och fått den inramad.

Jag är så tacksam för detta... att komma hit och sitta på trappan en stund och läsa denna texten betyder mycket för mig.

  I måndags var mitt barnbarn hos mig. Jag frågade vad hon ville göra och hon valde att koka saft.

Hon var så duktig och vi hjälptes åt att plocka vinbär och skära rabarber. Lova var med hela tiden och mätte socker och silade saft, det blev nästan 5 liter saft. Lova tyckte att saften smakade gott, men en ersättning för fredagsdrickan var tveksamt. När vi mätte upp sockert till saften så tyckte hon att det var alldeles för mycket och inte så bra.

Min fråga blev givetsvis "hur mycket tror du att det finns i dricka då"?

Vi hade en jättetrevlig förmiddag och jag är så glad att hon vill vara med och lära sig lite gammal lärdom. Här kommer receptet på våran hemkokta saft:

Rabarber och vinbärssaft

2 kg rabarber skäres i bitar och blandas med 2 liter röda vinbär och 2 liter vatten.

Koka blandningen i c:a 5 min.

Sila saften genom en silduk.

Mät upp saften och låt den koka upp.

Häll i socker 500 gr per liter låt saften koka upp igen.

Blanda i konserveringsmedel om du inte fryser saften.

Lycka till!

  Förr ett tag sedan kom två herrar som jag känt i många år på besök. De talade om för mig att något som varit tillåtet i många år för oss, fick vara slut. (Jag vill inte gå in närmare på vad det gällde, mig spelar det ingen roll men jag känner inte för att bråka om detta, det är inte det som är poängen.)

 Det hade kommit nya människor inflyttade som inte acepterade detta längre.

Herrarna berättade att det var rika människor de ägde fastigheter och hade egna företag.

 Att jag känt dem i 20 år räknades inte det var inte så viktigt. min undran är hur kan man vara så imponerad av matriell rikedom.

För mig är det ett gott och ärligt hjärta som gäller. Att ha goda vänner som tycker om mig för den jag är. Ibland känns det skönt att vara fattig då vet jag att mina vänner är äkta.

De människor som ställer upp för varandra och bjuder på deras egen godhet och kärlek de har den största rikedommen man kan ha.

Jag menar inte att det är fel att vara rik man kan ju ha båda egenskaperna. Men att bli älskad för den jag är, är en stor gåva.