Jag har skrivit mycket om att vara positiv och det tror jag på. Men det finns inget som säger att jag är så duktig på det. Jag har med dagar som det känns mycket jobbigt. Att må bra är en ständig träning för mig. Ibland tror man att man har gått långt framåt i sin utveckling, då det kommer ett bakslag.

Jag fick ett häromdagen efter att ha varit på en andningskurs. Jag tycker väl inte att jag har en jättebra andning, men har tränat mycket på det. jag har lärt mig att andas genom näsan och ut genom munnen. Men så var det inte utan in genom näsan och ut genom näsan. Jag tränade och tränade för det här skulle jag klara av. Dagen efter vaknade jag upp helt igentäppt, men envis som jag är så fortsatte jag. Men hur i tusan kan man andas genom näsan när man är igentäppt. Men jag tänkte, lär jag mig det så blir jag nog frisk. Jag var sjuk och kände att den här kursen är inget för mig, det här kommer jag aldrig att klara.

Jag mejlade en god vän och min kursledare som hjälpte mig in på rätt spår igen. Vännen ringde och talade med mig en lång stund och sa ta det lungt, du behöver inte klara det på en gång och inte när du är täppt i näsan, då går det inte. Jag behöver inte vara så jäkla duktig alltid, det är inte för andra jag ska ha en bra andning utan det är för min egen skull. Imorse tränade jag lite andning, nu funkade det hur bra som helst och kändes bra. När man släpper på kraven så funkar det och mitt negativa jag är som bortblåst och jag känner mig nöjd och glad igen.