När jag var barn bodde vi långt ut på landet. Det fanns inte så många grannar så vi umgicks med alla. En bit bort bodde det ett syskonpar som hette Anna och Bertil, två mycket snälla människor. Det jag kommer ihåg mest från dem var när Bertil tog fram fiolen och spelade gärdebylåten.

Annas sockerkaka med de goda kanterna har jag försökt att efterlika men aldrig lyckas. Jag har köpt en gjutjärnsform och penslat med smör, men ett kärt barndomsminne är inte lätt att återskapa.

Torkade äpplen är ett kärt minne från Tant Anna, som hon bjöd oss barn på och jag tyckte det var så gott. Jag har försökt att torka i vanlig ugn och i varmluft, men har inte varit nöjd med resultatet. Men en god vän skänkte mig en torkapparat och nu är jag nöjd. Jag har torkat massor med äpplen och det blir så bra, är bara lite orolig att de ska mögla. För först blir de hårda, men sedan mjuknar de igen. Men de har en noga övervakning av mig. Jag är så lycklig att jag äntligen har lyckas för det är ju så gott. Till saken är att jag tål inte färska äpplen men torkade går bra.

De jag har bjudit på torkade äpplen, så har de haft gamla minnen från när de var barn.