När man ser kockarna lagar mat i tv med de alla bästa fina råvaror som oxfilé och färska skaldjur tänker jag alltid, det där har jag inte råd med och var sjutton kan jag få tag på dessa matvaror häromkring.

Men det går ändå att laga god och nyttig mat från grunden till rimliga priser och det är det som är intresant och en stor skicklighet tycker jag. Att kunna laga en god och läcker maträtt av prisvänliga råvaror eller av rester. Jag har sett många bra recept på andras bloggar.

Det vi lärde oss av våra Mammor, som var mycket skickliga på att ta vara på rester är en kunskap som vi kan bevara. Idag slängs det så mycket mat så att det är hjärtskärande.

Här kommer ett mattips efter min Mamma:

När det blev stuvade makaroner över så tillsätte hon ägg, lite mjöl, ( blir det för tjockt kan man ta lite mjölk i )och rörde ihop till en smet. Mamma klickade ut till plättar i stekpannan och gräddade. Jag serverar plättarn med råkostsallad.

Det här har jag gjort i alla år och mina barn har tyckt det är jättegott.

Det skulle vara jätteroligt och få ta del av andras recept på restmat.

Att spela Kungen är för mig väldigt lugnande. Jag måste koncentrera mig på vad jag gör och inga andra tankar kommer in. Den här lasten har jag haft i många år och jag har spelat en liten stund varje dag.

Jag började från spel nr: 1 och jag fortsatte inte med nästa spel förän jag hade klarat det jag höll på med, jag kunde hålla på länge ibland men för det mesta så klarade jag spelet.

Men i början var det några spel som var helt hopplösa, hur jag än försökte så gick de inte ut, jag var tvungen att lämna dom så att jag kom vidare.

Häromveckan fick jag för mig att jag skulle börja från början igen och klara min utmaningen. Jag hade slarvat med att skriva upp var jag var så det blev ingen ordning på det hela.

Jag körde igång och allt gick bra tills jag kom till spel Nr:285, där satt jag fast. Men med envist tålamod har jag suttit en liten stund hela veckan och försökt på alla tänkvärda sätt för att spelet skulle gå ut. Jag var nära att ge upp, det kändes som jag hade gjort allt som fanns att göra.

Men idag medans potatisen kokade satte jag mig än en gång framför datorn till ett nytt envist försök. Helt plötsligt ramlade alla kort på plats och jag hade klarat det jag hade föresatt mig. Så glad och lycklig jag blev med facit i hand var det inte så svårt.

När jag låg och vilade efter maten så tänkte jag till....Det är så här det är i livet. Det känns tungt och helt omöjligt ibland och man vill ge upp. Men så kommer det fram en inre styrka som gör att vi går vidare och klarar av det som vi inte trodde var möjligt. Med envist tålamod trampar vi på framåt till en inre frid med oss själva och livet har blivit lite lättare. Jag gav mig själv en chans att lösa det jag inte hade klarat tidigiare, men nu kunde jag.

Det kanske är en liten konstig jämnförelse men för mig känns det så.