Jag har ägnat mycket tid i mitt liv med att förenkla allt jag gör.

Så glädjen var stor när jag på en marknad hittade ett mått som man kan trycka ut lussekatter med.

Det där med att rulla degen jämt, och försöka göra lika stora lussekatter var ingenting för mig.

Dom blev aldrig bra, och blev hårda av för mycket mjöl.

Men nu är det bara att kavla och trycka.

Det kanske är lite fusk men jag känner mig nöjd efter baket.

I januari halkade jag första gången och skadade mitt knä. Under våren halkade jag ytterligare fyra gånger. Jag försökte hela tiden att komma igen, men det slutade alltid med att jag ramlade och fick tillbaka värken i knät.

Jag har gått hos sjukgymnast hela sommaren, och fick ett träningsprogram som jag noga har följt.

Jag tycker inte det är roligt, räkna till tio gånger per rörelse.

Jag vill koncentrera mig på andningen. Sedan var det ju bara benen det gällde.

Jag vill träna hela mitt kropp.

Jag brukar ligga kvar i sängen och göra mitt program.

I förra veckan spelade jag Elvis ljuvliga kärleksånger, och kroppen började röra sig efter musiken på ett mycket behagligt och roligt sätt.

Jag slappnade bara av och gjorde dom rörelser som kroppen ville göra. Det går lättare och lättare för varje dag.

Idag kändes det så bra och min kropp hittade nya stretchande rörelser.

Jag trodde tidigare att jag lyssnade fullt ut på min kropp.

Men jag lär mig mer för varje dag.

Min kropp vill träna men bara på ett sätt som passar mig, och dom rörelserna finns hos mig.